Varför använda bränt aluminiumoxidpulver i eldfasta material?

Många aluminiumoxidpulver börjar med gamma-faspartiklar som fortfarande innehåller en del kemiskt bundet vatten. Att värma dem till 1200–1500 grader driver bort det återstående vattnet och omarrangerar kristallstrukturen till den stabila alfaformen. Denna process åtföljs av en-volymkrympning en gång. När det väl är helt kalcinerat har pulvret en verklig densitet nära 3,95 g/cm³ och kommer inte att krympa ytterligare under service. För eldfasta gjutgods betyder detta att den fina fraktionen förblir dimensionsstabil från första uppvärmningen-och undviker sprickor som kommer från sent{10}}sintringskrympning.

I en eldfast formel lämnar de grova aggregaten ett nätverk av tomrum. Bränt aluminiumoxidpulver, malt till några mikrometer, kommer in i dessa luckor och trycker ut luft. När den blandas med vatten och gjuts lämnar den täta packningen färre och mindre porer efter torkning och bränning. Mindre porositet innebär att smält slagg och metall hittar färre vägar att penetrera, så fodret motstår korrosion längre. Till skillnad från reaktiv aluminiumoxid har bränd aluminiumoxid redan fullbordat sin kristalltillväxt och erbjuder låg kemisk aktivitet-detta gör det lättare att kontrollera blandningens bearbetbarhet, och det kommer inte att konkurrera om vatten med cement eller andra bindemedel. Många gjutgods i stålskänkar och cementugnar använder bränd aluminiumoxid som det primära fina fyllmedlet just för denna balans mellan densitetsökning och stabilt beteende.